KTG X Jubileet

Så var det äntligen dags!

KTG X

Bakom denna dörr döljer sig en av Stockholms små pärlor; Café Piastowska. En Polsk tillflyktsort på Tegnergatan var den plats där KTG hade valt att fira sitt jubileum.
Den lite hemliga skylten med ljusbrunt namn mot något mindre ljusbrun botten signalerar just den sköna Piastowska känslan som gjorde att vi valde detta etablisemang framför alla andra för KTG X...

____________________________________________________________
Närvarande:

Ricky
Jesper
Peter
Erik
Calle
Herman
Hiro
Petter

(Stappe dök också upp och sa hej lite senare på kvällen)

____________________________________________________________

Att fira täljandet görs inte hur som helst. Som alla täljande män är fullt medvetna om så krävs det en rad faktorer för att ett gille skall bli fulländat. Vi letade oss för detta tionde gille upp ur kungsholmens trygga källarvärld och ut i den stora staden. Det var med viss nervositet som gillet skulle möta sin hårda omvärld för första gången. Café Piastowska var nog egentligen det enda valet när det kom till kritan. Var annars får man en sådan barsk behandling kombinerad med en så rustik mat? Vilket annat ställe skulle utan att höja på ögonbrynen så gladeligen dra bort duken från ett dukat bord för att bereda plats för täljandet!? Nä... Piastowska har den där sträva charmen som vi på KTG behövde för detta jubileum.

Herman kom släntrande ner för Tegnergatan med sopskyffeln i högsta hugg. Man såg på hans spända min att det var något stort och viktigt i görningen.Herman och skyffeln

Väl inne på restaurangen så hade dom förberett vår ankomst. Borden var dukade och täljarstämningen låg tät i luften.
Jesper hade sett till att ta med sig täljelixir. Alla som täljer ofta vet att detta är farliga grejer. Men svårt att klara sig utan... Jesper och elixiret


Sedan var det dags för något extra festligt! Ricky hade förberett en överaskning till gillet. Med en lurig min drog han upp ett stort svart paket och ur det trollade han fram T-shirts med den ståtliga KTG-loggan på. Gissa om det blev liv i luckan!? Julafton framstod plötsligt som en blek högtid jämfört med denna översvallande flod av gåvor! Och som det inte var nog med t-shirts så hade Ricky också haft den goda smaken att ta fram täljpåsar till hela gillet! Hiro påpekade att denna typ av påsar kallades för "eko-pack" i Japan. Det tyckte vi lät coolt...

"Men kolla alltså!!! Fan va fint... Det stockar sig lite i halsen..." Utbrast Herman.

Ricky, den stolte skaparen av KTG-loggan

Erik hade sett till att ta med sig knivarna och ämnen från KTGs högkvarter. Han hade också tagit med sig några av dom pågående projekt som fanns i gillets gömmor på kungsholmen. Herman blev en smula dyster när han insåg att hans propeller inte hade kommit med, men fann sig snabbt när han fick fatt på en härlig bit lönn att sätta kniven i.


Så var täljandet i full gång. Det kändes väldigt märkligt att börja tälja så här på främmande mark. Det var som om ingen riktigt ville vara först med att sätta kniven i trät utanför verkstadskällarens trygga famn. Det kändes som om man gjorde någonting lite förbjudet. En kittlande känsla av att ny mark bröts och att täljandet nog aldrig skulle bli sig likt efter denna stund. Men det dröjde inte länge för än det var i full gång. Den bekanta känslan av tillfredställelse infann sig efter några trevande första minuter. Efter några nervösa inledande skämt så kunde man återigen avnjuta den så befriande täljartystnaden. Den tystnaden där själen får ro, koncentrationen höjs och det enda ljud som hörs är ivriga knivar mot trä.

Täljartystnad

Det kändes lite speciellt att "släppa spån" som vi säger, på ett publikt golv...

Täljandet var ju denna gång mest symboliskt och ganska kortvarigt. Det var med lite blandade känslor vi avbröt och lade ned knivarna långt före vad vi var vana vid. Man fick bara en lätt retning av täljarkänslan. Men det fanns polsk öl som skulle drickas och det avgjorde saken. Herman tog fram sin medhavda sopskyffel och såg till att samla upp spånen ordentligt. Dessa spån forslades sedan tillbaka till KTGs högkvarter för att anslutas till vår spånsamling som skall brukas för rökning av förtäring på KTGs sommaravslutning.

En man och hans skyffel

_________________________________________________

Täljandet var över, det var dags för jubileumsmiddag!

Vi satte oss till bords och den bestämda värdinnan delade ut menyer och bestämde att vi alla skulle äta tomatsoppa med ris innan varmätten. Det var ingen idé att protestera. Hon gjorde ganska tydligt klart för oss att här var det vi som var gäster, men hon som bestämde! Vi beställde schnitzlar, dagens gryta och en vegetarisk ost anrättning. Öl ville vi ha! Då blev det syd-polsk öl sa damen resolut och samlade snabbt ihop menyerna

Syd-polsk öl

Vi förundrades över den polska damens väldigt speciella öl-serveringsmetod. Hon tog liksom sikte på gaset ca en meter i från, anlade en kraftfull koncentrationsnivå och slungade sedan ner öl i glaset med en handfasthet som vi alla avundades. Vi filosoferade en stund över just hur många öl hon hade hällt upp under sina många år under dessa källarvalv...
sedan kom maten på bordet! Tomat soppan var god... och huvudrätterna var snarlika till utseendet men smaskiga! Vi konstaterade att kocken var nykter i dag...

Skwitzespiskawoski


Wazeljiwevzkijsortasprokji

Styrkta av mat och öl började samtalet flöda som aldrig förr. Kanske var det lite mer högljutt än på ett vanligt gille men dom innerliga ämnena och den djupa kamratskapen var lika fast rotade i umgänget som alltid! Vår egna KTG psykolog, Jesper, förklarade för oss att detta gille, till mångt och mycket, gick ut på internering och habituering. Vi var väldigt stolta över att att så var fallet, även om vi kanske inte helt förstod vad han menade... Petter, som hade varit på kinesiska ambassaden för att försöka övertala dom att införa täljning som en uppvisningsgren i OS, anslöt sig och vi diskuterade huruvida Petter skulle förbrödras med oss och bli en permanent Täljarbroder. Det pratades om initieringsriter och gesällprov men inget blev riktigt bestämt. Flera röster höjdes som vanligt om att verktygsarsenalen skulle utökas. Figurfalangen av KTG, d.v.s. Erik och Jesper förespråkade med emfas införskaffandet av så kallade getfötter eller skölpar för att kunna skapa liv i sina små skulpturer. Den allmäna uppfattningen var nog att det var dags för lite fler redskap att ta till i vår täljarsträvan.

Herman förklarar för gillet vad hans propeller står för.


Ölen flödade och rumet började svaja betänkligt


Medans vi satt där i vår täljarsamvaro dök det plötsligt upp ett sälskap till i källaren. Det blev några sekunders förvirring. Snabbt dök den bestämda Polska damen upp och vallade byrskt ut det nytillkommna sällskapet från vårt liila källarvalv. "Detta är en speciell avdelning" sade damen myndigt.

Vi alla såg på varandra och höjde våra glas.

"Detta är en speciell avdelning!"

utbrast vi och utbringade en skål för Kungen, Drottningen, KTG och den ljusa framtiden!!!



Slutligen var det dags att runda av. En uppslupen samling gillebröder sorterade ut notan, samlade i hop sina KTG-väskor och begav sig ut i stockholmsnatten. Ricky hade låtit sig smaka av ölen så till den milda grad att han lyckades knäppa i hop jackan och koftan. Vi hjälptes gemensamt åt att frigöra honom från detta predikament.

allra sist. Vad täljde vi då?

Hermans Piastowska stock, Peters avsmalnande polska stav, Ricky och Calles "väntäljning": ett serbiskt hjälpmedel med hylsa, Jespers avsmalnande polska stav, Rickys polska timglas och slutligen Eriks döskallekåsa!

Vi kan knapt bärga oss inför nästa gille. Då skall Hiro ta emot oss vid Telefonplan där vi skall tälja på ny mark. Denna gång utanför tullarna... KTG börjar sprida sig som en farsot...



Väl mött nästa gång!