tisdag 10 juni 2008

KTG 13

____________________________________________________________________
Närvarande:

Ricky
Jesper
Erik
Calle
Herman

Tobias

Gästtäljare var Filmfotograf Kalle

____________________________________________________________________
13:de gillet flyttade ut i solen. Täljarverkstan i all ära, men när vårvindarna smeker oss täljarbröders rosiga kinder så är det svårt att inte ta ut våra ämnen i friska luften. Bakgården, belägen strax ovanför och snett till vänster om vår älskade källare, visade sig vara riktigt trivsam.

Mediabevakningen av KTG fortsätter. Vi har på något märkligt sätt gått från internationell press (Japan) via DN till som i dag, Vårt Kungsholmen... Vart skall det sluta!? Anna-Karin och Andreas, dom två pigga medarbetarna från lokalpressens stolthet, hade letat sig in i gillets allra heligaste och avlade rapport.

Anna-Karin och Andreas kastar lystna blickar på ämnen och knivar

Artikel i Vårt Kungsholmen:
Klicka för större bild!

För ett tag sedan var ju Johan från DN och hälsade på för att göra ett nedslag i täljandet. Hans fotograf, Kalle, blev så betagen av det han såg att han kände sig tvungen att söka upp KTG för ett återbesök. Kalle var mycket nyfiken på allt som täljandet innebar och vi andra ställde mer än gärna upp med tips och vägledning in i täljandets poetiska och stillsamma mystik.

Kalle slipar eggen mot diamantskinnet för första gången!


Jesper följer noggrant Kalles framsteg.

Vi gillebröder är nog alltid lite extra glada när vi får dela med oss lite av, den så speciella, stämningen som vi har fått möta här på KTG. Jesper började plötsligt berätta om hur han hade tränat personal på Bukowskis auktionsverk att validera sina kunder, eller som Jesper kallade det; anpassad färdighetsträning. Dessa psykologiska krumbukter krävde självklart sin förklaring och en djup diskution om vredshantering och bemötande av andra människor vidtog.

Vi hade ju tidigt informerat vår gästtäljare för dagen om farorna med knivens framfart. Vi hade också invigt honom i Täljarblot och dess symbioliska betydelse. Vad vi inte visste var att Kalle skulle skriva gillehistoria genom att vara den första gästtäljaren som visade täljarblot två gånger på samma gille! Se själva:

Kalles Täljarblot #1


Kalles Täljarblot #2

Herman hade lagat mumsig tomatsoppa med tofu och gillet makade sig fram i sin egen fart under kvällssolens första timmar. Men som alltid så var det slut innan man hade förstått hur det, så snabbt, hade kunnat förflyta tre-fyra timmar på ett så otvunget vis. Vi hade tidigare på gillet gjort en intressant upptäckt. Några av täljprojekten, bl.a. Eriks dödskallekåsa och Ricky och Calles väntäljning #2, hade legat i en plastkasse med en fuktig hushållspappersbit i. Detta för att bevara träets fuktighet och undvika för tidiga sprickbildningar. Denna metod visade sig dock ha oanade fördelar. Täjningarna hade möglat på ett alldeles charmerande vis. Vi har hittat ett bra sätt att snabbt mögelpatinera våra täljda alster vid behov. Tänka sig att det finns så mycket nytt att upptäcka inom täljandets ädla konst.

Mögelpatinerad Dödskallekåsa, Mögelpatinerad Väntäljning #2

Jaha så var det dags. Plocka rent, sopa spån, avsluta samtalen, stoppa undan knivarna, bära tillbaka soppmuggarna...




Och så slutligen; 13:e gillets alster:

Hermans Propeller (nu med handtag), Kalles Honugssked, Eriks handikappanpassade Smörkniv, Tobias Te-sil, Rickys Serbiska skopa och längst ner Calles självmordssvärd.

4 kommentarer:

Jesper sa...

Ahh, vackert var det! Men min gubbe var ju inte med bland de uppradade alstren? Nu vill jag att någon validerar min känsla av utanförskap....
/Yeahsper

Adrian Lux sa...

Nu kan jag förstå att du känner dig utanför när din gubbe inte är med. Det är helt normalt!

Funka det?

//C

Anonym sa...

Ja... Jag är inte Adrian utan Calle som skrev aldeles nyss... och jag validerar härmed inte mitt tidigare inlägg... jo inehållet, men inte avsändaren...

Jesper sa...

ja känns skönt nu...